Det är alltså inte så konstigt om man råkar vara släkt med imperiebyggaren. Faktum är att när man borrar i porträtten av Dr Kurbergs Albert Flimmer och Djingis Kahn slås man av följande gemensamma drag:.
Djingis Kahn har fjädrar samt en pik i kepsen. Albert Flimmer svarar upp med en läcker propeller på toppen.
Djingis Kahns hårda ansiktsdrag finner du även hos Albert (åjo). De bådas blick, kicken i ögonen, kan tämja en hord med vilda hästar.
Djingis Kahns mustasch hänger visserligen trött men det beror säkert på det hårda fältslaget mot muslimska Khwarezm. Albert läppbonad hängs upp av en icke oäven tandrad.
Tänderna, påpekar då genast den uppmärksamme betraktaren. Albert har sina valrossgaddar medan Djingis har stängd mun. Det är inte konstigt alls. I bästa fall hade han endast någon svart pigg kvar i truten. Tandbehandlingen på den tiden var rena öknen, fanns helt enkelt inte. Tandvärk var för övrigt långt in på 1900-talet en stor del av mänsklighetens dagliga gissel. Och är på sina håll så än i denna dag.
Andra sidan har alla stora härförare haft murkna tänder. Napoleons gaddar var inte ens värda ett ruttet lingon. Hitler hade alltid sin egen tandläkare Hugo Blaschke till hands. Han satte t o m in guldkronor i truten på Hitler, utbända från ryska fångar och gasade judar. Det var helt OK, tyckte Hitler.
Stalins hiskeliga tandvärk i yngre dagar fixades med arsenikfyllningar. Detta medförde att denna mordmaskin senare i livet tappade sina tänder. Hans enorma hårman glesnade och så drabbades han av oförklarliga inflammationer.
Djingis Kahn åt nog mest soppa. Det tycker Albert också om.
Avrundning:
”Den enda fördelen med att bli gammal är att du kan sjunga medan du borstar tänderna.”
(George Burns, 1896-1996)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar